Strandängen ligger på norra sidan av en grund vik, strax norr om utloppet av Nordre älv. Viken ligger relativt skyddad av mindre öar, men utanför öarna ligger havet öppet mot Danmark. Farleden ligger cirka 3 kilometer bort. Fartygsvågorna orsakar troligen inte någon erosion.
Strandängen består av postglacial finlera enligt SGU:s jordartskarta. Enligt deras maringeologiska karta består sedimentet i området av postglacial lera, gyttjelera och lergyttja. En bit utanför strandängen i den grunda viken är det organiska skiktet relativt tunt. Leran håller för att gå på.
Viken är väldigt långgrund, mellan Högen och Sleven är djupet inte större än 0,6 meter. Inne i viken växer det fläckvis lite nating. Annars består viken mest av kal botten. Det finns dock gott om hål från nedgrävda djur i sedimentet, bland annat många större hål vilket kan tyda på att det finns gott om sandmusslor. Denna typ av botten är viktig som födosöksområde för fåglar och som uppväxtområde för plattfisk. Tidigare fanns det stora ålgräsängar i inloppen till viken, men de är helt borta nu.
När strandängen eroderar bildas små öar med vatten mellan och strandängen blir mer flikig. Strandängen är stor och välhävdad efter bete av nötkreatur och gäss. Här finns en rik hävdgynnad flora med bland annat arun, havssälting och rikligt med trift och strandkrypa. Längre upp på strandängen där vegetationen är mindre saltpåverkad växer arter som stagg, ängsvädd och hirsstarr.
Natura 2000-naturtyper som förekommer i området är 1140 (blottade ler- och sandbottnar), 1160 (stora vikar och sund), 1330 (salta strandängar), 4030 (torra hedar) och 6230 (stagg-gräsmarker) samt små ytor av 1310 (glasörtstränder).
Området ingår i naturreservatet och Natura 2000-området Nordre Älvs estuarium och är klassat som Regionalt värdefullt odlingslandskap.
