Fårgården i Köleröd är på totalt nio hektar och mycket var igenvuxet när familjen Olausson flyttade hit för nio år sedan. Nu går vi en gråmulen novemberdag över röjd naturbetesmark ner mot strandängen vid Stigfjorden. Längs med stigen ligger ett flackt betesfält som ofta blir översvämmat. Tidigare var det täckt med vass.
− Där har vi röjt upp och kör med betesputs, berättar Roland.
Sanna pekar på en gammal stenrevel som skymtar i utkanten av fältet. Den kommer att vara en av de naturbaserade lösningarna som studeras i projekt Stranderosion. Reveln ska förlängas och byggas till in emot stranden för att minska vågenergin från havet.
Nere vid strandängen visar de hur markvegetationen har blivit riktigt tunn. Marken har brutits av i stycken längst ut mot vattnet och ängen blir allt mindre.
− Det är deprimerande att se att det blivit sämre än det var när vi flyttade hit, säger Sanna.
Roland berättar att det kommer väldigt många gäss till platsen, grågås och kanadagås, som både betar ned gräset hårt och bajsar överallt.
− När det är mycket gäss vägrar fåren att vara här, berättar han.
Vid strandängen kommer de naturbaserade erosionsskydden att bestå av ett slystaket rakt över viken och en enrismatta på bottnen mellan staketet och strandkanten. En annan del av skyddet består av enris och sly som fixeras med pålar alldeles intill strandkanten.
− Kanske kan enriset också hindra gässlingarna från att gå upp på gärdet och beta. Då blir förhoppningsvis området inte så intressant för dem, funderar Sanna.
Efter allt arbete med att restaurera markerna finns det gott om material till de naturbaserade lösningarna i form av enris och sly. Roland och Sanna är mycket engagerade i att sköta området och skapa bra bete för sina djur. När de fick en intresseförfrågan från Länsstyrelsen om att delta i projekt Stranderosion nappade de snabbt.
− Vi var ju redan inne i projektsvängen. Vi höll på att röja markerna och det var också en veterinärstudent här och gjorde studier på våra får, berättar Roland.
Både han och Sanna är nyfikna på hur slystaketen kommer att fungera, om enen kommer att hålla över tid och om det blir en lösning man kan ha nytta av på andra ställen.
− Man vill ju lämna något till eftervärlden. Både bättre marker och ny kunskap, säger Sanna.
Läs också
Möt en markägare: Ove vill få tillbaks djurens favoritbete – Projekt stranderosion
